Eftersom jag bara har gjort dumma saker senaste tiden som att höra av mig till fel personer, haft pms, klantat mig på jobbet så jag ju forsätta eftersom min dag knappast kan bli sämre. Efter ett saftigt skrik-bråk-jag-vill-inte-ha-pengarna-tillbaka-gå-och-ät-lök-din-jobbiga-fan så fick jag ett spontanryck och bleker mina toppar för ett så kallat dip-dop något. har ingen aning, hade blekmedel hemma och satte igång med att bleka toppparna.

Ja, så nu sitter jag här och hatar mitt liv. Hoppas era liv är bättre än mitt för stunden. Att människor behandlar er som ni ska bli behandlade för så är det icke för mig just nu. Tillbaka till ruta ett. Något bra har kommit ut ur alla dåliga dagar i alla fall, TACK för det. Det här är något jag egentligen i vanliga fall skulle ha skrivit i min e-dagbok men äsch, ni kan ju också få reda på att jag har dåliga dagar. Även fast det är utan detaljer. Och även fast det är så fint väder ute. Ha det fint mina vänner så hörs och ses vi snart.

Är hur sugen som helst på att tatuera låren. Hur snyggt som helst till korta jeans på sommararna. Men jag har lovat att vänta tills jag är 20-21 innan jag tatuerar mig igen... Så långt kvar...

Anyway, jag besökte en läkare för det här och fick medicin. För acne är inte att man har "smutsig" hud utan det handlar om att man har bakterier i huden. Spelade ingen roll om jag tvättade varje morgon och kväll med en dyr "acne" rengöring som bara torkar ut huden. Så jag bestämde mig för att gå till läkaren där jag som sagt fick receptbelagd medicin. Efter tre månader hade min acne försvunnit. Inga ärr och knappt några finnar alls på tre år. Självklart fick jag någon då och då men inget som störde mig överhuvudtaget.

Hösten 2011 (3-4 år senare) började jag få samma syntom igen, började försiktigt men de kom fram denna gång som små finnar, nästan porer i pannan. De blev djupare och dök fram runt munnen och många gånger som inåtvända finnar som gör tusen gånger ondare. Jag kunde inte låta bli att klämma och smeta på lager av conceler för "jag ville inte att folk skulle se att jag var äcklig och ful". Jag gick till apoteket och provade allt som hade ordet acne och rengöring på samma tub. Inget fungerade. Först i slutet av november tog jag mig i kragen och gick till läkare. Lite starkare medicin men på't igen bara. Nu, i slutet av januari har jag knappt några finnar. Min panna är slät som en babyrumpa och visst, som sagt, jag har lite småfinnar men det är bara något som gör mig till människa.

Ni kommer nu få se bilder. Jag gör det här främst för min skull, ifall jag skulle få samma sympton igen. Men jag hoppas ni lär er något av min historia. Gå till läkaren om det inte blir bättre, om det på apoteket inte fungerar. Man ska inte behöva må dåligt i onödan, och speciellt inte när det finns hjälp att få.

Så här såg en bra dag ut för min panna i oktober. Många gånger fick jag inåtvända finnar mellan ögonbrynen så jag såg ut som en avatar.

Under hunden gömde sig många inåtvända finnar. Min underhud var så torr att överhuden blev skinande fet.

I mitten av januari då min hud började bli snäll.

Min hud idag. (+ mitt fina halvköttsår från onsdagen)

Jag bestämde mig att inte lägga upp de värsta bilderna för sååå bekväm är jag inte. Men ni får iaf en känsla hur det har varit. Se inte ner på människor som har acne, för det är inte något man kan rå för. Våga söka hjälp.

Min första tatuering. Jag var 17 år och var i Edinburgh, Skottland. Kanske inte finast gjord men den har otroligt mycket betydelse bakom den. Det är svårt att få med sitt ansikte och foten (tatueringen) på samma bild heheh.

Och sen min senaste. 19 år, Hellroad tattoos, Strömsund, Jämtland. Hp, Harry, Harry potter, the man. Den här står i princip för min uppväxt och hur böckernas värld har påverkat mig. Framför allt Harry potter. Jag har alltid varit en drömmare och har alltid önskat att jag har växt upp i en värld med magi (inte nödvändigtsvis trolldom). Jättar, tomtar (nej inte jultomten......), troll och sådant. För ni ska fullt förstå vad jag menar så rekomenderar jag bokserien "Landet innanför" så kommer ni fatta hela grejen. Dessutom älskar jag citatet, stämmer in lite på mig.

Köpte nyss linser för fucking 1400:-, varför ska jag straffas med att ha dålig syn? Dyrt som satan och bara jobbigt att ha. Skitgrejer. Har bara massa räkningar som bara blir mer och mer. Kommer inte köpa några julklappar i år hahah </3 Hela situationen suger eftersom jag inte hittar något jävla jobb heller.

Åh, hate my life but love my friends. Vad skulle jag göra utan er? later alligator don't forget the toiletpaper.

Så nu är jag 19 år gammal, singel och har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. Jag är halvt arbetslös och är inte alls sugen på att flytta någonstans och stanna kvar. Jag vill röra mig, hela tiden och gärna mycket. I Sverige, i Norden, i Europa men framför allt över hela världen. Men eftersom pengar sätter stopp för det så stannar jag troget hemma. Här får jag stanna tills jag har tillräckligt mycket pengar på kontot att försvinna för ett bra tag. Jag får väl snällt ta vara på tiden hos päronen och hundarna.

Jag älskar mitt liv, kort och gott. Här får ni några få moments av de fina stunderna. puuusss